BF + 5

Fem dagar över tiden.
 
Det är vanligt att man går över tiden som förstföderska. Dom flesta barn föds mellan vecka 37 och 42.
 
Jag befinner mig i skrivande stund i vecka 41 (40+4). Ingen bebis i sikte.
 
Jag är trött och så obekväm. Det har varit en jättebra graviditet och jag har inte haft några större besvär, men nu vill jag inte mer. Kroppen protesterar. Det är tungt, det är ömt och det är svullet. Mina händer har börjat göra ont och jag misstänker början på karpaltunnel. Jag känner mig mest sur och grinig och jobbig. Det är så trist. Det är ju egentligen supermysigt att vara gravid med magen och bebis!
 
På tisdag har jag ett besök hos barnmorskan inbokat, jag trodde verkligen inte att jag skulle behöva gå dit men just nu verkar det bli så. Jag vill inte gärna bli igångsatt, men det handlar nog mest om att jag inte har lust att vänta så länge. Fast å andra sidan har jag inte särskilt långt kvar till 42 fullgångna veckor och det är då jag tror att det blir igångsättning. I alla fall här i Östergötland, sånt där varierar ju tydligen.
 
Det är inte långt kvar nu i alla fall. Hur det än blir. Så jag ska försöka att inte tänka på det för mycket och sysselsätta mig med annat. Jag önskar bara att det blir förr än senare och att vi inte behöver tvinga ut honom. Den envisa lilla skrutten.
 
 
xoxo

Mammaledig

Dag 3 som mammaledig.
 
Det ser lite konstigt ut i flödet att senaste inlägget är skrivet i vecka 31 och nu kommer det ett om att jag är hemma som mammaledig. Jag har tänkt, som så många gånger förut, att jag ska blogga, men det har helt enkelt inte blivit av. Det blir inte att jag sätter mig vid datorn när jag kommer hem från jobbet där jag spenderat i princip 8 timmar framför en dator och allt som rör graviditeten skriver jag om i en fin anteckningsbok så det blir dubbelt att blogga om det. Men nu är det dags! Haha!
 
Som skrivet - dag 3 hemma. Än så länge är jag ensam, ingen bebis alltså. Jag har fått höra ganska lång tid under graviditeten att "han kan ju komma tidigare", en hel del har jag fått höra det faktiskt. Det och "det blir ett helt nytt liv" har varit klassiska kommentarer och jag känner bara NO SHIT SHERLOCK!?! Det är JAG som är gravid, jag är FULLT MEDVETEN om att han KAN komma tidigare, jag är också fullt medveten om att han KAN KOMMA SENARE. JAG VET att det blir ett helt nytt liv, faktum är att MITT NYA LIV REDAN HAR BÖRJAT. Det började redan när jag kissade på den där stickan i slutet av juli. Jag vet att ingen menar något illa, men det är så fruktansvärt tradigt att höra samma saker hela tiden, precis som att jag inte har någon koll alls.
 
Han kommer när han kommer. Jag väntar ändå. Det finns en rastlöshet i kroppen nu som inte brukar finnas när jag är ledig annars, får ingen ro. Och jag har aldrig någonsin varit så glad över att ha ont! När molvärken/mensvärken sätter igång tänker jag bara "YES! Nu kör vi!", men så avtar det hela. Allt är färdigt, vi är redo, det är liksom bara han som saknas. Kom, kom, kom!
 
Dagsfärsk bild.
 
Jag känner så här nu och har 3,5 dag kvar till BF. Jag är så otroligt glad för att jag haft en så bra graviditet som jag haft och därmed kunnat jobba så länge som jag gjorde! Den här väntan och längtan hade ju dödat mig om jag gått hemma en månad!
 
Allt till bebis är färdigt, det är tvättat och i ordning i hans rum så där finns inget att göra. Det går att peta lite i BB-väskan, men det finns ingen mening med det heller för jag lär vända på den både en och två gånger när det väl är dags i alla fall för att se så att allt är med.
 
Så vad har jag gjort dom här dagarna hemma då? Jag har sovit länge på morgnarna, tvättat, strukit och vikt kläder och sånt, städat, tittat på tv-serier, rensat bland papper, löst sudoku, spelat Candy Crush, kollat Instagram och bloggar, lyssnat på poddar, varit hos tandläkaren, varit och handlat, gick och mötte Macke när han slutade jobbet häromdagen, besökt barnmorskan, tankat och bytt däck på bilen, kastat skräp och källsorterat. Typ. Det finns saker att göra och jag behöver vila också, men rastlösheten finns där ändå. Som att hela kroppen undrar när det är dags?
 
 
xoxo

31 (30+2)

Jag tänkte att det kunde vara dags med en så kallad gravid-uppdatering.
 
Nu är vi i slutet på januari och för tillfället befinner jag mig i vecka 31. Det här med veckor och hur det räknas kan tyckas vara helt obegripligt innan det är dags för en själv att börja räkna. Vecka 31 innebär i alla fall att jag har gått 30 fulla veckor och just idag 2 dagar, alltså 31 (30+2). I Sverige räknar vi veckor från och med sista mensens första dag, detta justeras dock senare vid ultraljud då det istället tittas mer på hur utvecklad bebis är och beräknad förlossning (bf) räknas ut. Något jag lärt mig nu är att beräknad förlossning är i vecka 40 (39+6) alltså en dag tidigare än fullgågna 40 veckor som vi räknar med att en graviditet är. Lite lätt rörigt ;)
 
Hur som helst! Jag och bebis mår bra. Det är ganska mysigt att vara gravid nu för jag känner honom tydligt varje dag och mycket mer än jag gjort förut. Vilket säkerligen beror på att det börjar bli trångt. Hela magen kan röra på sig när han är igång! Magen är större, men jag tycker inte att den är gigantisk och jobbig utan mer lagom och mysig. Trots det är ju magen som sagt större och jag befinner mig i sista trimestern (graviditetens sista tredjedel) och är nu alltså höggravid. Det är inte längre ett alternativ att stå upp och ta på sig strumpor och skor, jag får vackert lov att sitta ner. Ibland är det svårt att äta mat då det känns som att jag är full ända upp i halsen, antar att det är allt mitt inre som trycks undan, och det är helt uteslutet att lägga sig ner efter en måltid då det känns som att maten vänder och är på väg upp igen. Jag blir lätt trött i fötterna och ryggen, det känns att jag väger 10 kilo mer.
 
 Inte den bästa bilden, men den får duga. En snabbis från ikväll.
 
På fredag ska vi göra Ullared och handla till bebis! Rummet har vi börjat inreda och det är nästan färdigt nu, tänkte visa er efter helgen och inköpen. Vi har tvättat alla kläder och förberett så mycket vi kan där. Vi har också fått hem papper från försäkringskassan så efter helgen får vi lov att sätta oss ner och se över hur vi vill lägga upp föräldraledigheten. Om en månad ungefär ska vi hämta vagnen och babyskyddet, tills dess kommer nog allt annat vara färdigt och vi kommer vara beredda på att han kommer. I alla fall rent praktiskt.
 
Den mentala förberedelsen börjar nu också. Vi har pratat förlossning hos barnmorskan, jag har läst lite i mina böcker och tänkt och funderat lite kring det och jag har faktiskt till och med drömt om det. Det är verkligt på ett helt annat sätt nu, att han snart kommer, att vi kommer att bli en liten familj, att det är en bebis därinne som ska ut! Än så länge ser jag på förlossningen med spänd förväntan medan oron och rädslan mer är riktad mot tiden efter och föräldraskapet. Vi får se hur det känns längre fram!
 
Nu är det dags att sova, egentligen för länge sen. Det är svårt att hitta en skön sovställning och dom senaste nätterna nu har jag vaknat mycket och haft svårt att somna om. I natt vaknade jag tjugo över tre och var övertygad om att det straxt skulle vara dags att kliva upp, med resultat att jag varit småseg hela dagen. Det blev heller inte lättare att hitta en bra sovställning och somna om när det var en till som skulle ligga skönt. När jag väl hittat ett sätt som jag tyckte var bekvämt var det någon som satte igång att buffa på mig..
 
 
xoxo