Albus och rosen

Jag har varit hemma sjuk denna veckan.
 
Jag gick hem i måndags efter frukosten på jobbet. Förkylningen hade blivit värre så jag fick lov att köpa det tunga knarket på vägen hem (Otrivin Comp). Har dom senaste dagarna degat hemma med tjock näsa och hosta. Det har alltså inte varit någon större aktivitet på mig.
 
Idag har jag i alla fall gått igenom lite bilder och hittade den här pärlan nedan bland annat. Jag ska fortsätta kolla igenom mina bilder. Ska försöka få någon ordning på det hela, det är kaos med mappar och olika bildformat och hej och hå. Fast kul är det, en del muppiga bilder och roliga minnen! :)

 
 
xoxo

Idag är ingen vanlig dag

Nej, idag var ingen vanlig dag...
 
Idag är ingen vanlig dag för det är Albus födelsedag.. Eller var, eller nåt. Ni vet.
 
Jag tog sovmorgon imorse, det var jobbigt att gå upp. Var ensam på praktiken idag så jag fick göra som jag ville, så jag låg kvar ett tag. Lyckades hålla mig sysselsatt rätt bra, men det gick inte att inte tänka på det.
 
2 år skulle han blivit idag. Stor och fin. Jag saknar honom så sjukt mycket. Jag tror inte ni fattar.. Det känns så jäkla fel att han inte fick finnas längre, så tugnt.
 
 
Så jag har varit lite låg idag. Det gör fortfarande ont att minnas, inte alltid, men oftast.
 
Åh så jag saknar den där pälsen. Personligheten. Ögonen. Morgonmyset. Jamandet. Spinnandet. Allt.
 
Min lilla tok, livet kommer aldrig bli helt 100 utan dig. Du kommer alltid att fattas mig.
 
 
xoxo

You are the diamond glints on snow

Jag hade en märklig dag igår.
 
Jag vaknade och tänkte på Albus, gjorde mina morgonrutiner med tårar i ögonen och värk i hjärtat. Och under hela dagen fanns han i tankarna. Mycket mer än vanligt, så jag var lite låg. Inte deppig, men ledsen liksom.
 
På eftermiddagen var jag ensam på kontoret då Peter vabbade, säljarna var på möte, Camilla jobbar inte måndagar hos oss och Amy var hos tandläkaren. Så jag var telefonvakt och jobbade lite med min LIA-rapport. Klockan tre får jag ett mms av pappa på ett brev från veterinären där det står att jag kan hämta askan efter Albus. Då gick jag in på toaletten och grät en stund. Försökte hantera allt det onda inuti.
 
Så märkligt att jag tänkte så mycket mer på honom än vanligt just den dagen och att det är då jag kan hämta hans kvarlevor.
 
Natta slutade skapligt och veterinären har bra öppettider så vi hämtade askan på kvällen. Jobbigt.
 
Tänkte på en massa fina stunder vi haft, jag och Abbe, i bilen hem. Efter det kunde jag andas lite, lite lättare. För nu har den här jobbiga perioden ett mer synligt slut. Nu är obduktionen gjord, jag har hans aska och snart får jag veta vad som hände. Det ska bli skönt att få veta, men samtidigt är jag rädd. För tänk om... tänk om, tänk om, tänk om...
 
Jag vet inte vad jag ska göra med askan. Det lutar åt att sprida ut den, men nu är det vinter och snö så det känns inte helt bra, men det känns heller inte helt bra att vänta till nästa år och våren. Usch, kanske borde jag inte tagit hem den alls?
 
Jag saknar honom så otroligt! Min lilla bebis, min bästa vän, min mysiga och busiga och knäppa lilla kissekorv.
 
 
 
xoxo