Mammaledig

Dag 3 som mammaledig.
 
Det ser lite konstigt ut i flödet att senaste inlägget är skrivet i vecka 31 och nu kommer det ett om att jag är hemma som mammaledig. Jag har tänkt, som så många gånger förut, att jag ska blogga, men det har helt enkelt inte blivit av. Det blir inte att jag sätter mig vid datorn när jag kommer hem från jobbet där jag spenderat i princip 8 timmar framför en dator och allt som rör graviditeten skriver jag om i en fin anteckningsbok så det blir dubbelt att blogga om det. Men nu är det dags! Haha!
 
Som skrivet - dag 3 hemma. Än så länge är jag ensam, ingen bebis alltså. Jag har fått höra ganska lång tid under graviditeten att "han kan ju komma tidigare", en hel del har jag fått höra det faktiskt. Det och "det blir ett helt nytt liv" har varit klassiska kommentarer och jag känner bara NO SHIT SHERLOCK!?! Det är JAG som är gravid, jag är FULLT MEDVETEN om att han KAN komma tidigare, jag är också fullt medveten om att han KAN KOMMA SENARE. JAG VET att det blir ett helt nytt liv, faktum är att MITT NYA LIV REDAN HAR BÖRJAT. Det började redan när jag kissade på den där stickan i slutet av juli. Jag vet att ingen menar något illa, men det är så fruktansvärt tradigt att höra samma saker hela tiden, precis som att jag inte har någon koll alls.
 
Han kommer när han kommer. Jag väntar ändå. Det finns en rastlöshet i kroppen nu som inte brukar finnas när jag är ledig annars, får ingen ro. Och jag har aldrig någonsin varit så glad över att ha ont! När molvärken/mensvärken sätter igång tänker jag bara "YES! Nu kör vi!", men så avtar det hela. Allt är färdigt, vi är redo, det är liksom bara han som saknas. Kom, kom, kom!
 
Dagsfärsk bild.
 
Jag känner så här nu och har 3,5 dag kvar till BF. Jag är så otroligt glad för att jag haft en så bra graviditet som jag haft och därmed kunnat jobba så länge som jag gjorde! Den här väntan och längtan hade ju dödat mig om jag gått hemma en månad!
 
Allt till bebis är färdigt, det är tvättat och i ordning i hans rum så där finns inget att göra. Det går att peta lite i BB-väskan, men det finns ingen mening med det heller för jag lär vända på den både en och två gånger när det väl är dags i alla fall för att se så att allt är med.
 
Så vad har jag gjort dom här dagarna hemma då? Jag har sovit länge på morgnarna, tvättat, strukit och vikt kläder och sånt, städat, tittat på tv-serier, rensat bland papper, löst sudoku, spelat Candy Crush, kollat Instagram och bloggar, lyssnat på poddar, varit hos tandläkaren, varit och handlat, gick och mötte Macke när han slutade jobbet häromdagen, besökt barnmorskan, tankat och bytt däck på bilen, kastat skräp och källsorterat. Typ. Det finns saker att göra och jag behöver vila också, men rastlösheten finns där ändå. Som att hela kroppen undrar när det är dags?
 
 
xoxo