Snart får vi se lilla livet igen

Nu är det mindre än en vecka kvar till nästa ultraljud!
 
Nästa onsdag ska vi på det så kallade rutinultraljudet och få se bebis igen! Ser fram emot det sjukt mycket samtidigt som jag är lite nervös. Jag har fortfarande inte känt något som gör att jag helt utan tvivel kan säga att bebis rör på sig så jag hoppas verkligen att allt är som det ska därinne. Små rörelser har jag känt, men jag är fortfarande osäker på om det är bebis eller ej, är så otålig nu, haha!
 
På ultraljudet kommer sköterskan mäta och kolla så att bebis växt som den ska och att allt ser bra ut. Har ärligt talat inte helt koll på vad det tittas efter. Tror att vi får veta om vårat datum för bf stämmer eller om det behöver ändras. Det stora för oss är väl egentligen att vi kommer kunna få reda på könet! Vi har valt att göra det om det går att se. Macke har övertalat mig, först tyckte jag inte att det var så viktigt utan mer spännande att spara på det. Nu å andra sidan vill jag gärna veta för jag hoppas att det ska hjälpa till i valet utav namn. Det känns som den kanske svåraste uppgiften vi har framför oss just nu. Det känns så stort och viktigt.
 
Markus har kommit med en del förslag. Mest tjejnamn då han tror att det är en liten tjej vi kommer att få. Jag har haft jättesvårt att komma på namn eller hitta några bra, men har mest letat killnamn då jag tror att det är en kille! Ska bli spännande att se vem som har rätt. Viktigast är ändå att allt ser bra ut och att bebis mår bra ♥
 
Magen växer i alla fall :)
 
 
xoxo

Ett inre lugn

Jag känner mig tillfreds.
 
Den här veckan, igår närmare bestämt, har jag varit anställd på byrån i ett år! Det känns som att tiden både gått fort och långsamt. Jag har lärt mig så mycket samtidigt som jag inser hur mycket mer områden det finns jag kan utveckla mig inom. Jag trivs fortfarande väldigt bra, både med arbetet och arbetskamraterna, och söndagsångesten är ett minne blott!
 
Just nu känner jag mig väldigt tillfreds med var jag befinner mig i livet och har hittat ett inre lugn. Det är väldigt skönt och jag njuter så mycket jag kan. Jag har nått det största målet jag haft dom senaste åren: att hitta ett jobb som jag trivs med. Det är så skönt! Jag har ju också gjort andra saker jag drömt om; gift mig med mitt livs kärlek och nu ska vi bli föräldrar! Nu ska jag bara ta det lugnt och tänker inte sätta upp några större mål för mig själv. Jag ska koncentrera mig på bebis och våran lilla familj innan jag börjar fundera närmare på vidare personlig utveckling så att säga.
 
Ett år har gått och så mycket har hänt, det är helt galet! Det ska bli så spännande att se vad livet har att ge framöver. Fast jag vet ju också det, av erfarenhet, att en får det en jobbar för. Det mesta går bara en vill.
 
 
xoxo

Bola

Idag fick jag en present!
 
 
Lite otippat hade det kommit ett fint kuvert till mig idag. Det visade sig komma från Jennifer och innehålla en bola!
 
En bola är ett gravidsmycke, ett halsband med ett hänge som har en bjällra inuti. Bola kallas bland annat också för änglasmycke då ljudet sägs hjälpa barnets skyddsängel att hitta det. Ljudet ska få bebisen att känna sig tryggt både inne i magen och senare utanför. Hänget ska alltså hänga långt ner till gravidbulan så bebis kan höra bjällran.
 
Jennifer hade skrivit en fint brev också där det bland annat stod att hon köpt smycket samtidigt som hon köpte ett till sig själv och sedan sparat detta i väntan på att en kär och nära vän skulle vara i behov av det. Så fint! ♥
 
Jag hade tänkt köpa ett själv, men det behöver jag ju inte nu. Imorgon ska det invigas! :)
 
 
xoxo

Johanna är gravid

Hej hallå på er mina följare!
 
Jag tänkte att det kunde vara lite trevligt av mig att uppdatera lite här när det nu var ett tag sen igen. Så att ni har något att läsa menar jag ;)
 
Jag kan tänka mig att några av er är lite nyfikna på det här med graviditeten så jag tänkte dela med mig lite!
 
Var det planerat?
Ja, det var det faktiskt. Inte helt otippat, ingen har i alla fall blivit överraskad hittills , bara glada! ;)
 
Hur märkte du det?
Jag hade lite symptom, men jag förnekade dom. Jag gick och väntade på mensen för den strulat månaden innan.. men den kom aldrig. Jag trodde något var fel och testade bara för att bevisa för barnmorskan att jag inte var gravid när jag skulle ringa dit och fråga om råd och hjälp. Istället fick jag ringa och berätta att jag var gravid, haha. Så vi blev lite förvånade men glada här hemma. Fick ta ett test till för att Macke skulle tro på mig :)
 
 
Vilka symptom har du/har du haft?
Jag har redan glömt en del, men det jag märkt av mest är ju att jag är mer kissnödig än innan, vilket säger en hel del då jag är rätt kissnödig av mig vanligtvis. Nu måste jag dock gå upp en gång mitt i natten för att gå på toaletten, det brukar jag slippa annars. Jag har också varit illamående vissa morgnar, mellan vissa specifika tider, och jag har kräkts två gånger. Illamåendet på morgonen har äntligen gått över, men jag slipper det inte helt tyvärr. Jag blir illamående nu när jag ätit dåligt, det är jobbigt att bli illamående istället för hungrig, det blir ju inte lättare att stoppa i sig något liksom.
 
Övriga symptom;
  • tröttare än vanligt, det har dock släppt nu,
  • känsligt tandkött som blöder lätt,
  • tyngre tuttar (inte så mycket större än och ej heller ömma),
  • krypningar i benen och nu den senaste veckan/veckorna har jag varit nära att få kramp flera gånger,
  • känningar av ischias och ömma höftben, har haft svårt att sova någon kväll för att jag inte ligger bekvämt på sidan, jag kan inte sova på rygg längre för det belastar mina organ onödigt mycket tydligen,
  • humörsvängningar och jag gråter lättare vissa dagar (både av glädje och för att jag känner mig nedstämd),
  • fet hy och fett hår, det har som tur är gått över nästan helt nu,
  • rapar och fiser mer och har lite trögare mage (känner mig SÅ fräsch),
  • och säkert lite till jag inte kommer ihåg nu :)
 
Hur känns det?
Alla möjliga känslor på en och samma gång! Mest är jag glad och lycklig, men det känns också ganska overkligt. Varken jag eller Macke kunde riktigt ta till oss graviditeten innan ultraljudet. När vi fick se att det var något därinne som rörde på sig och levde runt var det en sådan rusch och lättnadskänsla så det är inte klokt! Jag är också livrädd inför hur livet efter ska bli och hur jag ska klara av att verkligen växa upp och bli någons mamma, DET känns helt sjukt. Att jag ska vara någons hela värld och som har svar på allt och kan fixa allt. Jag vet ju att det kommer att gå bra, jag har ju Macke och en hel drös med andra fina människor runt omkring mig, men jag antar att den där oron bara är att lära sig leva med för den lär väl inte försvinna någonsin nu :) Än så länge har jag i alla fall inte skrämt upp mig angående förlossningen, det ligger för långt fram för att jag ska kunna relatera till den än.
 
Hur långt är du gången?
Jag är i vecka 16 nu och bebis är beräknad till 29 mars. Känns helt galet att tiden gått så fort. Det känns som tiden runnit iväg efter att vi berättade, innan dess sniglade sig dagarna fram och det kändes som en evighet till vecka 12 och att missfallsrisken skulle sjunka. Att jag skulle befinna mig här hade jag inte reflekterat över innan. Fatta att jag gått halva tiden om fyra veckor!!!
 
Syns det något?
Ja, poff sa det så kom bulan! Macke tittade på mig idag och sa typ "oj!" och "vad gravid du är", haha. Jag tyckte väl att byxorna satt åt lite mer och det har spänt en hel del i magen senaste veckan. Blir lättare trött i ryggslutet också och det beror väl på den överdrivna svanken som infunnit sig. Det är också lite obekvämt att böja sig ner nuförtiden, något som tar emot liksom.. :)
 
 
Har du känt något än?
Tro det eller ej, men jag är ganska säker på att jag har det! Det är egentligen lite tidigt, men det har bubblat lite i magen på ett sätt jag inte känner igen. Jag väljer att tro att det är bebis, men vet så klart inte säkert förens jag känt ordentligt och kan jämföra. Jag låg hemma sjuk hela förra veckan och då låg jag och kände efter men utan framgång. Sedan kände jag helt plötsligt för första gången i måndags kväll när vi skulle sova och sedan på tisdagmorgon vid frukosten på jobbet. Tror att det rörde sig imorse också men då halvsov jag så jag kan lika gärna ha drömt. Hoppas verkligen att det är bebis och jag längtar tills jag verkligen känner att det är det! 
 
Och det får räcka för nu! Dags att sova :) Puss på er!
 
 
xoxo