Snart får vi se lilla livet igen

Nu är det mindre än en vecka kvar till nästa ultraljud!
 
Nästa onsdag ska vi på det så kallade rutinultraljudet och få se bebis igen! Ser fram emot det sjukt mycket samtidigt som jag är lite nervös. Jag har fortfarande inte känt något som gör att jag helt utan tvivel kan säga att bebis rör på sig så jag hoppas verkligen att allt är som det ska därinne. Små rörelser har jag känt, men jag är fortfarande osäker på om det är bebis eller ej, är så otålig nu, haha!
 
På ultraljudet kommer sköterskan mäta och kolla så att bebis växt som den ska och att allt ser bra ut. Har ärligt talat inte helt koll på vad det tittas efter. Tror att vi får veta om vårat datum för bf stämmer eller om det behöver ändras. Det stora för oss är väl egentligen att vi kommer kunna få reda på könet! Vi har valt att göra det om det går att se. Macke har övertalat mig, först tyckte jag inte att det var så viktigt utan mer spännande att spara på det. Nu å andra sidan vill jag gärna veta för jag hoppas att det ska hjälpa till i valet utav namn. Det känns som den kanske svåraste uppgiften vi har framför oss just nu. Det känns så stort och viktigt.
 
Markus har kommit med en del förslag. Mest tjejnamn då han tror att det är en liten tjej vi kommer att få. Jag har haft jättesvårt att komma på namn eller hitta några bra, men har mest letat killnamn då jag tror att det är en kille! Ska bli spännande att se vem som har rätt. Viktigast är ändå att allt ser bra ut och att bebis mår bra ♥
 
Magen växer i alla fall :)
 
 
xoxo

Ett inre lugn

Jag känner mig tillfreds.
 
Den här veckan, igår närmare bestämt, har jag varit anställd på byrån i ett år! Det känns som att tiden både gått fort och långsamt. Jag har lärt mig så mycket samtidigt som jag inser hur mycket mer områden det finns jag kan utveckla mig inom. Jag trivs fortfarande väldigt bra, både med arbetet och arbetskamraterna, och söndagsångesten är ett minne blott!
 
Just nu känner jag mig väldigt tillfreds med var jag befinner mig i livet och har hittat ett inre lugn. Det är väldigt skönt och jag njuter så mycket jag kan. Jag har nått det största målet jag haft dom senaste åren: att hitta ett jobb som jag trivs med. Det är så skönt! Jag har ju också gjort andra saker jag drömt om; gift mig med mitt livs kärlek och nu ska vi bli föräldrar! Nu ska jag bara ta det lugnt och tänker inte sätta upp några större mål för mig själv. Jag ska koncentrera mig på bebis och våran lilla familj innan jag börjar fundera närmare på vidare personlig utveckling så att säga.
 
Ett år har gått och så mycket har hänt, det är helt galet! Det ska bli så spännande att se vad livet har att ge framöver. Fast jag vet ju också det, av erfarenhet, att en får det en jobbar för. Det mesta går bara en vill.
 
 
xoxo

Bola

Idag fick jag en present!
 
 
Lite otippat hade det kommit ett fint kuvert till mig idag. Det visade sig komma från Jennifer och innehålla en bola!
 
En bola är ett gravidsmycke, ett halsband med ett hänge som har en bjällra inuti. Bola kallas bland annat också för änglasmycke då ljudet sägs hjälpa barnets skyddsängel att hitta det. Ljudet ska få bebisen att känna sig tryggt både inne i magen och senare utanför. Hänget ska alltså hänga långt ner till gravidbulan så bebis kan höra bjällran.
 
Jennifer hade skrivit en fint brev också där det bland annat stod att hon köpt smycket samtidigt som hon köpte ett till sig själv och sedan sparat detta i väntan på att en kär och nära vän skulle vara i behov av det. Så fint! ♥
 
Jag hade tänkt köpa ett själv, men det behöver jag ju inte nu. Imorgon ska det invigas! :)
 
 
xoxo