Jag har börjat längta efter snön. Det brukar jag aldrig göra, men nu saknas den.

 

Jag längtar efter det vita och lugna. Snön gör allt så tyst och stilla. Det är nästan magiskt att promenera på morgonen i vintermörkret med det svaga knarrandet under skorna och dom vita virvlande molnen av andetag...

 

Nästa helg är det advent och då får jag äntligen börja pynta och lyssna på julmusik! Jag är så sugen på december och julen nu och planerar för julklappar och julbak :)

 

 

 

Jag har haft ett riktigt uselt humör såhär långt den här veckan. Misstänker starkt att hormonerna vänt sig emot mig. Universum också för den delen. Det räcker ju liksom inte med att ha ett sopigt humör från start. Nej, det ska jävlas också.

 

Till att börja med gick ju dragkedjan sönder på mina favoritskor. Mina underbara kängor som är helt fantastiska att ha så här års och som jag nyligen lagt pengar på att sula om. Surt. Det hände igår när jag skulle hem från jobbet. Idag när jag skulle till jobbet sprack mina jeans. Mitt enda par mammajeans. Fint. Det blir att köra på tights resten av jobbveckan, tack och lov köpte mamma det till mig i Ullared plus långa tröjor att ha till. Får bli att åka in till Linköping i helgen, för det är ju det enda stället här omkring där det finns butiker med mammaavdelning. Och med butiker menar jag en. Surt.

 

Sen strular det med annat också. Vi har fortfarande inte fått vår fotobok med bröllopsbilder eller uppförstoringar vi beställt från fotografen och det går mig lite på nerverna. Det arbetas på det hela dock så jag hoppas att det löser sig snart.

 

Allt har som tur är inte varit surt eller irriterande i veckan. Skorna går att laga, jag har lämnat in dom hos skomakaren som sulade om dom och det fixar han, kanske till och med till på fredag. Vi fick hem ett kalasfint tackkort från Jonna & Eric, mycket fint och uppiggande! Bilden på oss ska jag hitta en bra ram till så åker den upp på en vägg sen, med lite andra familjebilder. Har jag tänkt i alla fall, haha.

 

Men det bästa av allt är ändå att bebis gav sig tillkänna igår och gav mig en rejäl buff! ♥ Hoppas han blir lite mer generös med sånt nu.

 

 

 

Måndag innebär inte bara en ny arbetsvecka i det Nordenkvickska hemmet utan också en ny graviditetsvecka! Idag går jag in i vecka 21 och därmed har vi passerat halv tid i den här graviditeten. Jag inser att det enda jag bloggar om nu är graviditeten, men det är det som tar mest tanketid för mig just nu. Av förklarliga skäl.

 

Nu är det alltså nedförsbacke, fast rent fysiskt känns det ju som att det är tvärtom. Redan nu märker jag av att jag inte orkar lika mycket längre och att jag inte alls är lika smidig. Bara att jag vänjer mig.

 

Något annat jag märkt är att jag fokuserar mindre på graviditeten i sig och mer på bebisen och tiden efter graviditeten och förlossningen. I mitt huvud är det närmare till mars och bebis än till jul. Jättefel och snett jag vet, men av någon märklig anledning känns det så. Jag vill planera för köp och barnrummet och göra i ordning och allmänt förbereda.

 

Det första vi börjat med nu är köp av vagn och babyskydd. Vi har väl i stort sätt bestämt oss för vad vi ska köpa, det blir en sväng till för att känna på grejerna innan vi beställer. Känns skönt. Har innan känts som ett hav med valmöjligheter och saker vi ska tänka på och ha i åtanke.

 

Nästa steg nu är att skriva en lista till Ullared och vad vi ska titta efter där. Det innebär också såklart att göra lite efterforskningar på vad vi kommer att behöva. Sedan ska vi tömma och städa barnrummet och börja inreda. Så långt har jag tänkt än så länge. Däremellan ska det planeras för jul och annat mys som är på gång.

 

Jag väntar fortfarande på att känna rörelser. Hittills har jag känt en ordentlig buff annars inget tydligt alls. Snart måste han ge sig till känna mer den lille busen!

 

 

 

Lite nervösa var vi båda två och jag var kissnödig. Ingen nyhet nuförtiden då jag kissar mest hela tiden, det trycker på en del, men en ska gärna ha lite fylld blåsa inför ultraljuden då bilden blir bättre. Tydligen.

 

Det tog inte alls lång tid innan bebis syntes på skärmen och lilla hjärtat pickade på och det blev tydligt att det rör på sig därinne. Jag hade ett stort leende i ansikten under hela besöket. Bebis växer enligt kurvan och allt såg så fint ut så! Vi har samma datum som tidigare, 29 mars.

 

Det var heller inga problem för sköterskan att se vad det är för en liten krabat och hon blev lite förvånad när vi sa att vi ville veta. Alla vill ju inte så hon försökte undvika det området då bebis visade sig tydligt mest hela tiden. Hon visade i alla fall området i bild och frågade vad vi trodde.. Ska inte lägga upp den bilden, för vi fick den utskriven, men vi gissade rätt; det är en liten pojke! ♥

 

 

Vi fick också veta att anledningen till att jag inte känt några rörelser så tydligt är för att moderkakan sitter i framvägg och därför dämpar rörelserna. Dessutom vände sig bebis med ryggen ut mot magen så alla rörelser sker liksom inåt min kropp. Sköterskan sa dock att när jag väl känner så kommer det att kännas. Det är en livlig liten kille och jag kommer få igen för det jag inte känt hittills. Vet inte om jag ska bli glad för att det snart kommer kännas eller orolig för att få stryk inifrån, haha!

 

Nu känner jag mig i varje fall lugnare och jag tror att jag kan slappna av bättre framöver. Jag vet att "kurrandet" i magen är bebis och väntar med spänning på lite tydligare rörelser. Nu blir det att lägga vårat flicknamn i sparlådan och börja fundera på namnförslag till vår lilla son ♥