Mina är lite längre, gillar det så

Det sägs ju att man lär sig något nytt varje dag. Hurvida det stämmer eller inte har jag aldrig riktigt reflekterat över. Idag har jag å andra sidan faktiskt lärt mig något, och det tänker jag dela med mig utav!

Det handla om naglar (inget äckligt). Sedan innan idag vet jag att man inte ska klippa ner naglarna ända ner, alltså bort med allt det vita. Gör man det är det lättare att få självsprickor och fula fingertoppar. Det är ju dom som tar stryk då och inte naglarna.

Vad jag lärde mig idag är att en bra längd på naglarna är 3 millimeter. Är naglarna så långa, eller korta om man så vill, så blir det inga bakterier under.

Lite info såhär på torsdagskvällen ;)


xoxo

Ööööhhhäähh.. nej.

Vilken uschig dag det har varit. Det fortfarande är.

Bläääääää.

Känner mig så.. dålig. Svårt att förklara.

Borde ta tag i livet nu. Se till att det blir bättre liksom.

En positiv sak: katten har blivit hämtad. Mamma ringde nyss och berättade att det var en jobbarkompis sons katt. Och att han tackade för omtanken. Liten värld.


xoxo

Påkörd katt

Usch, jag kan bara tänka mig hur det skulle kännas om mitt husdjur försvann utan att någonsin få veta vad som hänt.

Idag upptäckte vi att en katt blivit påkörd på motorvägen utanför jobbet. Vi ser motorvägen från rummet vi jobbar i så vi spanar ut där ibland.. Det var lite svårt att se om det var en snöhög eller en katt då katten var svartvit, men Erika såg att det var en katt. Efter några timmar kom det en gubbe från något företag med en skyffel och "skottade" undan katten från vägrenen. Vi tittade på och då såg Erika att katten hade halsband. Gubben åkte bara därifrån. Jag fick ont i magen och blev upprörd. Va fan?!?! Kollar dom inte sånt? Skulle inte dom vilja att någon hörde av sig om det gällde deras djur? Det skulle jag vilja. Så jag kollade efter jobbet.

Det var lite läskigt att gå fram till den döda katten men jag kände att jag var tvungen. Jag hade dubbla handskar på mig när jag kollade halsbandet. Tyvärr fanns det inga kontaktuppgifter på det, inte ens på insidan, jag tog faktiskt av det och kollade. Blev lite sorgsen och gick in för att kasta handskarna när jag mötte Kinna som sa att jag kunde kollat efter öronmärkning, så jag gick ut igen. Tyvärr kunde jag inte tyda tecknen i örat så det gjorde ingen skillnad.

Jag har dock inte kunnat släppa det här så jag mailade polisen i Mjölby nyss. I fall någon skulle höra av sig till polisen så har dom nu den lilla information om katten jag kunde ge.

Det var väl det minsta jag kunde göra känner jag. Önskar jag kunde ringt ägaren direkt, kan inte vara kul att inte veta.. Katten såg inte särskillt gammal ut heller. Usch, ledsamt.


xoxo